2:a Mars

Resan mot Rotorua satte fart hyffsat tidigt på morgonen, efter vårat standardinköp av lunch på Subway. Hela vägen från Rotorua hade Anna svårt att sitta still - nu skulle vi äntligen få se kokande lera, gejsrar och all möjlig geotermisk aktivitet.

Första och det viktigaste stoppet blev vid Wai-o-tapu thermal area, där Annas förväntningar blev uppfyllda med råge. Det kokade och pyste i alla möjliga hörn och kanter. Och det luktade som en ruttna-ägg-fabrik modell gigantisk. Man vänjer sig dock faktiskt ganska fort vid lukten, eller så är det att doftporerna i näsan blir bedövade alternativt bortfrätta.

Lunchen tog vi vid en trevlig sjö en bit därifrån. Lugnt och skönt på en picknickfilt. Tittade på molnen och allmänt njöt av tillvaron.

Väl framme i Rotorua letade vi reda på vårat hostel Crash palace. Intressant stad och intressant hostel. Pga den enorma aktiviteten i marken så var det varmt i husen på nätterna och dagarna. Allt varmvatten kom från marken! För att få varmvatten drog man ledningarna lite djupare bara. Och det var inte lite varmt - uppåt 70-80 grader om man bara spolade varmvatten. Ruggigt lätt att bränna sig. Och i staden luktade det fränt (svavelväte) hela tiden var man än gick.

Kvällen tillbringade vi på en traditionell Maorifest med Hangi (=mat), Hongi (=näspuff) och Haka (=dans). Vi var ett helt gäng med personer, uppemot hundra stycken. Som först fick en genomgång i matsalen av vad det var vi hade kommit till och hur vi skulle bete oss. Vi blev ombedda att välja en ledare bland oss och tre supportrar. Ledaren blev en amerikansk man som satt bredvid Anna och hette Jim, som supporter valde han sin fru tillsammans med Anna och mig. Som supporter så skulle vi stå ett steg bakom ledaren när han mottog utmaningen från den maoristam som vi besökte. Vi fick även sitta på första parkett vid själva uppvisningen, vilken var riktigt kul. Och vi har nu även gjort näspuffshälsningen med ett antal maorier.

Maten var riktigt god, och maorihövdingen gick omkring och var trevlig och villig att svara på frågor och berätta anekdoter.

Vägen från matplatsen tillbaka till bussarna gick genom skogen, vilket var rätt kul nattetid. Vi fick även se glowworms (lysmaskar), det är egentligen vanliga små maskar som har ett speciellt ämne i sig som gör att de lyser om natten. Det skimrade överallt som om någon placerat ut en massa ljusblå lysdioder. Dock får man inte ta på lysmaskarna, då dör de på stört.

Generellt sätt kan man säga att Maorierna har kommersialiserat det hela enormt mycket. De har inte mycket kvar av den stolthet som t.ex. de Samer som bor i norden. Så på det sättet var det en ordentlig besvikelse men det är ändå kul att ha varit med om spektaklet.

 

 
 
Design av Lia
Logga in administratör