14:e Februari

Idag var Invercargill målet, och sträckan dit skulle vi åka på Southern Scenic route. En trevlig sträcka som bitvis var helt på grusväg. Det första ordentliga stoppet var vid Nugget Point där vi tog en promenad på ca 1 km till en fyr. Nere vid havskanten såg vi både sjölejon och pälssälar. Rätt roligt att se hur de små sälarna skuttade fram och tillbaka mellan de stora klippblocken. Där var folk samlade med rejäla kikare för att titta på djurlivet. Vi fick också prova och det var spännande att se djuren så "nära" i rätt miljö.

Lunch åt vi vid en trevlig sjö, lunchen bestod av smörgåsar från Subway.

En fossiliserad skog såg vi vid Curio Bay. Det var intressant att se konturerna efter stammarna i stenen och den strukturen som trä erbjuder fanns kvar i stenen. Rätt absurd känsla när man förväntar sig trä och det är sten.

Sista stoppet innan Invercargill var vid Slope Point, NZ sydligaste punkt på södra ön. Efter en promenad på någon kilometer genom fårhagar kom vi fram. Rätt spännande känsla att konstatera att så mycket längre bort från Sverige är det svårt att ta sig med lätta medel. Det sluttade brant ner i havet och blåste rätt ordentligt.

Riktigt god kvällsmat fick vi i oss på Lone Star i Invercargill, efter vi fick övertala personalen om att vi skulle hinna käka innan nästa gäster kom. Som vanligt när vi är på resa glömde vi bort att det var alla hjärtans dag, men det hade uppenbarligen inte lokalbefolkningen gjort. Det var tjockt på alla restauranter.

Natten tillbringade vi på Tuatara lodge, i ett rum utan fönster, inte så himla kul men vi slapp allt buller från gatan ivf.

 

 
 
Design av Lia
Logga in administratör