Upp relativt tidigt på morgonen, vi skulle gå mycket idag. Handla lite lunch på det andra kaféet och sedan vidare mot nya äventyr. Vid parkeringen utanför hotellet satt det två bergspapegojor, Kea, och lät sig villigt beundras. Keas är intressanta djur som älskar att bita sönder tält, vindrutetorkare och andra föremål som kan vara bra att ha intakta på sin resa. Man bör inte mata Keas på campingplatser!

Vi tog bilen ca 4 km för att komma till våran första tur. Upp till Sealy Tarns på ca 1100m höjd. Vilket innebar en höjdstigning på ca 500m. Det var brant, det var smalt och det blåste så man fick krypa ihop och hålla i sig i vad man kunde få tag i, dvs små buskar som växte bredvid stigen. Klättringen uppför gick bra, dock var det riktigt jobbigt. Trodde aldrig man skulle orka upp och det var ett antal gånger man trodde man skulle vara uppe men hade kommit kanske 1/4 av vägen. Men när man väl kom upp så kändes det riktigt bra och man skulle kunna fortsätta ett par hundra meter till uppåt, till Mueller Hut, men det får bli ett annat år!

Dags för lite fika och beundrande av glaciärer som såg ut att vara så nära. Utsikten var underbar, dock blev man fort kall i blåsten. Nerfärden gick bra. Kändes dock svindlande här och där. Promenaden tog totalt ca 3h inkl rast. Vi gick alltså 500m uppåt på 1,5h. Det innebär 5,5m/minut eller 90cm/10sek och det är stigningen!

Väl nere igen, så pustade vi ut, gick iväg på dass och sedan iväg på nästa strapats. Den skulle inte vara lika krävande, trodde vi. Tanken var att gå fram till Hooker Glacier. Tyvärr blåste det ordentligt, riktigt ordentligt så det var riktigt jobbigt att gå den milen. Att sedan landskapet runt om bestod av sten och grus gjorde att det virvlade massor. Vi gick lite drygt halvvägs sedan vände vi tillbaka, efter en fikarast i en stuga. Där mötte vi två svenskor som var ute och gick, i sandaler!! Stackars fötter.

Väl tillbaka i byn återgick vi till vårat favoritkafé för kvällsmat. Efter kvällsmaten var det dags för resa ner till Twizel, då det inte gick att få rum för vettiga priser på hotellet. (Vandrarhemmet var fullt).

Tio mil senare var vi nere i Twizel och lämnade de härliga bergen efter oss. Vi hade bokat ett vandrarhemsrum, men tack vare att några andra ville stanna en extra natt blev vårt rum dubbelbokat och den vänliga värdinnan erbjöd oss ett B&B rum till samma pris. Vi tackade givetvis ja och kunde avnjuta en vacker kväll med lavendeldoft på verandan. Det var ett intressant ställe att bo på. I den stora trädgården campade folk här och var med både husbilar och tält.